Today's date is the 23rd of February. Just checked the mail with the flight information. Looks like I'm leaving at 00:50 tonight, not tomorrow. I really thought the flight left on the morning of the 25th. Good thing I looked. Really good. I missed my flight to America last year due to the fact that KLM's (the Dutch airline) flight numbers start with "KL", which means o'clock, sort of, in Sweden. KL1115 did in fact depart at 10:10 or something like that.
But anyway, I'm going home. The rest of the band is still in Cambodia, in Phnom Penh. I'm in Ho Chi Minh City again.
I left my jacket in Cambodia. We're having jackets sewn up you see. For the coming tour, yes. And my jacket was left in the shop. For the sewing people to look at, or whatever they do. Arriving in Sweden will be cold.
torsdag, februari 23, 2012
tisdag, februari 14, 2012
English.
Yes, so the new "website" is coming along really well. No one really uses websites these days, the year of our Lord 2012. But we will. And since so many people are fans of us, and so many of those fans are very unfamiliar with the Swedish language, I'm thinking of going over to the Queens English.
We've heard it in many a movie and many a song, so the transition shouldn't be that hard.
First, I thought of starting another blog, in English. Making it a total of two blogs. But since I can hardly keep up writing one, making the old one in to an English one seems the best alternative.
Yes, yes. That's it.
We've heard it in many a movie and many a song, so the transition shouldn't be that hard.
First, I thought of starting another blog, in English. Making it a total of two blogs. But since I can hardly keep up writing one, making the old one in to an English one seems the best alternative.
Yes, yes. That's it.
måndag, februari 13, 2012
Phnom Penh
Ja, framme.
Har fått erbjudande att köpa weed, opium, kokain och ice. Sen att köpa biblar konstigt nog. Köpte till slut Lonely Planet's Cambodia-bok av en liten tioårig pojke som berättade så hjärtskärande att han gjorde detta på kvällarna och gick i skolan på dagarna. Jag nickade lite slött och rapade indisk mat och petade i tänderna med en tandpetare medan han broderade sitt lilla livsöde. Sen fick han 10 dollar för en bok och då var det kört. Tio barn till dök upp som när man får nån mega-combo i Bejeweld. Plopp, plopp, plopp! Efter ungefär hundra "no" och hundra "no thank you", försvann barnen till slut och man kunde gå hem till hotellet som den feta västerlänning man är, kryssande mellan tuk-tuks och knarklangare. Ofta är de både och.
Jag är övertygad om att någon kissat i hotellets minibar. En gång fyllde jag upp en 7-Up med vatten och klämde tillbaka kapsylen. Det är inte samma sak.
Jaja. Nu är det Deadliest Catch på Discovery. Det är ett värdelöst program.
Har fått erbjudande att köpa weed, opium, kokain och ice. Sen att köpa biblar konstigt nog. Köpte till slut Lonely Planet's Cambodia-bok av en liten tioårig pojke som berättade så hjärtskärande att han gjorde detta på kvällarna och gick i skolan på dagarna. Jag nickade lite slött och rapade indisk mat och petade i tänderna med en tandpetare medan han broderade sitt lilla livsöde. Sen fick han 10 dollar för en bok och då var det kört. Tio barn till dök upp som när man får nån mega-combo i Bejeweld. Plopp, plopp, plopp! Efter ungefär hundra "no" och hundra "no thank you", försvann barnen till slut och man kunde gå hem till hotellet som den feta västerlänning man är, kryssande mellan tuk-tuks och knarklangare. Ofta är de både och.
Jag är övertygad om att någon kissat i hotellets minibar. En gång fyllde jag upp en 7-Up med vatten och klämde tillbaka kapsylen. Det är inte samma sak.
Jaja. Nu är det Deadliest Catch på Discovery. Det är ett värdelöst program.
lördag, februari 11, 2012
Kambodja.
Igår kollade vi på På spåret i Joni och Beebops hus. Vi har varit här i lite mer än två veckor och de har nu beslutat sig för att skaffa ett ställe med AC. Vilket är mycket skönt när det är strax under 30 grader på nätterna. I deras förra rum hittade de en geckoödla som var en halvmeter lång första dagen.
Hursomhelst så tittade vi på På spåret och så handlade det om Kambodja. Det är skitnära till Kambodja härifrån. Åker man upp till den norra delen av ön vi bor på ser man det en bit bort över vattnet. Det brann i Kambodja när vi stod på stranden senast.
Frej åkte dit igår morse. Enligt uppgift hamnade han i en bil med en gammal tant som kräktes hela tiden. Sen kom det på en man med ett barn som också kräktes. När de skulle slänga ut en kräkspåse genom fönstret hamnade allt på sidan av bilen.
Vi andra åker dit på måndag morgon. Vi ska sy upp läckra kostymer, äta spindlar och rista in SMK-loggan i Angkor Wat. Återkommer med hur allt har gått.
Hursomhelst så tittade vi på På spåret och så handlade det om Kambodja. Det är skitnära till Kambodja härifrån. Åker man upp till den norra delen av ön vi bor på ser man det en bit bort över vattnet. Det brann i Kambodja när vi stod på stranden senast.
Frej åkte dit igår morse. Enligt uppgift hamnade han i en bil med en gammal tant som kräktes hela tiden. Sen kom det på en man med ett barn som också kräktes. När de skulle slänga ut en kräkspåse genom fönstret hamnade allt på sidan av bilen.
Vi andra åker dit på måndag morgon. Vi ska sy upp läckra kostymer, äta spindlar och rista in SMK-loggan i Angkor Wat. Återkommer med hur allt har gått.
fredag, februari 10, 2012
Utomlands.
Ofta är Slagsmålsklubben ute och reser. Kors och tvärs reser de, upp och ner i Europa, öster och väster. Men inte ofta reser de utanför Europas trygga murar och stängsel. Men så blev det vinter i Sverige igen och det är dödsfall i kylan och det är istappar och varning för halka och dyra, dyra, dyra elpriser för vi i villa.
I Vietnam är det istället billigt så man trillar baklänges av strandmadrassen när notan bärs in, värmen är tryckande och tjock, maten är från havet och man får hyra mopeder som går i åttio utan att man suttit på en förut i hela sitt liv. Eller för den delen har körkort eller vet något om trafik alls. Så kör de också ihjäl sig på löpande band i det här landet. Mest av alla i hela världen tror jag mig ha läst några dagar innan vi flög hit.
Och för nån vecka sedan mosades fyra unga svenskar i Thailand av lastbil. Men det har väl ingen missat. Uppe på vägen här har de målat ut konturerna av en kvinna som blev påkörd av lastbil.
Men förutom otäcka olyckor i trafiken är det inte så otäckt. Förutom att en kille sprang gatlopp efter en annan kille med en stor kniv i näven när vi satt och åt mat från havet häromkvällen. Kille nummer ett fick in många fina djupa hugg i ryggen på killen framför. Killen stupade till marken och knivkillen övergick från kniv till att sparka den andra killen. Som för övrigt blödde rejält genom sin uppskurna skjorta. Vår teori är att de båda var kypare vid ett av matstånden en bit bort, såg ut som det. Bråkade de om dricks? En kvinna? En kvinna som dricksade? Ingen vet. Vi har frågat runt.
Bloggen för er som bara slappt RSS'ar den (jag gör det) ser lite annorlunda ut. Det är för att den ska passa in på vår nya hemsida. Vi vet att det är rätt ute att ha hemsidor. Det är bara Facebook som gäller. Facebook och Google Reader. Men det är ju kul med HTML, och så släpper vi ju en ny skiva väldigt snart, så lite friska fläktar är bara cool-cool.
Idag har vi snorklat runt i övärlden utanför Phu Quoc och tittat på saker vi äter på kvällarna.
I Vietnam är det istället billigt så man trillar baklänges av strandmadrassen när notan bärs in, värmen är tryckande och tjock, maten är från havet och man får hyra mopeder som går i åttio utan att man suttit på en förut i hela sitt liv. Eller för den delen har körkort eller vet något om trafik alls. Så kör de också ihjäl sig på löpande band i det här landet. Mest av alla i hela världen tror jag mig ha läst några dagar innan vi flög hit.
Och för nån vecka sedan mosades fyra unga svenskar i Thailand av lastbil. Men det har väl ingen missat. Uppe på vägen här har de målat ut konturerna av en kvinna som blev påkörd av lastbil.
Men förutom otäcka olyckor i trafiken är det inte så otäckt. Förutom att en kille sprang gatlopp efter en annan kille med en stor kniv i näven när vi satt och åt mat från havet häromkvällen. Kille nummer ett fick in många fina djupa hugg i ryggen på killen framför. Killen stupade till marken och knivkillen övergick från kniv till att sparka den andra killen. Som för övrigt blödde rejält genom sin uppskurna skjorta. Vår teori är att de båda var kypare vid ett av matstånden en bit bort, såg ut som det. Bråkade de om dricks? En kvinna? En kvinna som dricksade? Ingen vet. Vi har frågat runt.
Bloggen för er som bara slappt RSS'ar den (jag gör det) ser lite annorlunda ut. Det är för att den ska passa in på vår nya hemsida. Vi vet att det är rätt ute att ha hemsidor. Det är bara Facebook som gäller. Facebook och Google Reader. Men det är ju kul med HTML, och så släpper vi ju en ny skiva väldigt snart, så lite friska fläktar är bara cool-cool.
Idag har vi snorklat runt i övärlden utanför Phu Quoc och tittat på saker vi äter på kvällarna.
söndag, maj 01, 2011
Örebro...
Idag, Valborgsmässoafton, spelade vi på 48H i Örebro. Detta gick snett:
1. Vi kommer till restaurangen efter soundcheck. Det är Grand Hotells restaurang. Vi har fått lappar som betyder pengar att betala med. Men det är fullbokat. Inga platser förrän klockan tio. Och vi ska spela klockan elva så det går ju inte så bra. Och det är trist. Men hovmästaren (vi återkommer till Hoffmeister) lirkar in oss i baren i fåtöljer där vi får beställa vår mat. VI beställer. Efter en stund kommer hon tillbaka och säger att ingen av maten vi beställt finns längre; att de bytt meny. Hon föreslår lite saker och vi säger ja, ja, okej, kör på. Vi äter och allt är bra. Det ordnade sig. En försmak.
2. Vi sitter i logen och dricker drinkar från bordet med drinkingredienser. Det går bra. Men hux flux är klockan elva och vi ska vara på scen om tjugo minuter (alla tider blir alltid flyttade). Vi ber att få öl på scenen eftersom vi inte får ta med oss drinkar ner och tummen upp på det, absolut.
3. Vi står bakom scenen, klockan är 23:22, vi skulle gått på för två minuter sen men DJ-killen kör fortfarande medioker tech house för fulla muggar. Vi ringer vår ljudtekniker. "Kom till mixerbordet, jag vet inte vad som händer." Det kommer fram en arrangör och undrar varför vi inte gått på än! Jo det står en kille och spelar skivor där vi ska spela. Inte hans fel, ingen har sagt åt honom att han ska sluta.
4. Efter en kvart är han klar och vi slänger på Pelle Hellströms klassiker Nordpolen som intro för att vi ska ha en aning om när vi kan kliva på. Den klingar ut och vi kliver på. Det är mycket folk där men de har inte anförskaffat ett kravallstaket. Och tro mig gott folk, det är en väsentlig del. Men nu står det folk och rycker i borden och lägger hattar på syntharna med mera. Inget illa mot dessa personer; var fan ska de ta vägen då när fyra hundra personer trycker på i ryggen?
5. De utlovade ölen utebliver och efter att ha påmint från scen fortsätter de utebli. Men spelningen går bra. Den går jättebra. Vi har gjort det här tusen gånger och vi kan det här. Och det är skitroligt.
6. Spelningen slutar och vi går tillbaka till logen. När vi kommer upp håller logevärdinnan på att plocka bort all alkohol från logen eftersom Hoffmeister ska ha den på scen (???) när de DJ-ar. "Men här har ni fyra öl." Jo man tackar.
7. Vi sitter och dricker våra fyra öl och klockan blir två, 02:00. Det kommer upp en vakt och säger att de stänger och vi måste gå. Vår ljudtekniker har lyckats fixa fram en kartong öl för fem minuter sedan av logevärdinnan och vi tänker oss stilla att vi får väl plocka med oss dessa till hotellet och kolla på Discovery. Men nej du! Det får vi då rakt inte. De stannar där de är annars får hon en massa skit. Jag reser mig bittert upp och stoppar två öl i varsin bakficka och undrar vad hon ska göra om jag helt sonika knallar ut med dessa två i bagaget. Det funkar inte så, du får inte göra det. De stannar där de är. Jahaja, säger jag, då går jag till toaletten och häller ut dessa. Hon ser dum i huvudet ut och jag går ut ur huset och smugglar ner ölen i sladdväskan. Alkisvarning eller samhällsrebel? Du bestämmer.
Summan av kardemumman är väl att om man behandlar alla väl så får man ett bra intryck. Det fick vi inte idag. Även om vi (eller, ja, jag kan väl bara prata för mig själv; tänker inte dra in mina bandkamrater i skit för detta) tycker att Hoffmaestro låter som The Baseballs, så vore lite jävla respekt på sin plats. Usch vad jag låter bitter. Men va fan. Jag är bitter. Bitter zom fän. Living la vida bitter. Nuff said. Peace out.
1. Vi kommer till restaurangen efter soundcheck. Det är Grand Hotells restaurang. Vi har fått lappar som betyder pengar att betala med. Men det är fullbokat. Inga platser förrän klockan tio. Och vi ska spela klockan elva så det går ju inte så bra. Och det är trist. Men hovmästaren (vi återkommer till Hoffmeister) lirkar in oss i baren i fåtöljer där vi får beställa vår mat. VI beställer. Efter en stund kommer hon tillbaka och säger att ingen av maten vi beställt finns längre; att de bytt meny. Hon föreslår lite saker och vi säger ja, ja, okej, kör på. Vi äter och allt är bra. Det ordnade sig. En försmak.
2. Vi sitter i logen och dricker drinkar från bordet med drinkingredienser. Det går bra. Men hux flux är klockan elva och vi ska vara på scen om tjugo minuter (alla tider blir alltid flyttade). Vi ber att få öl på scenen eftersom vi inte får ta med oss drinkar ner och tummen upp på det, absolut.
3. Vi står bakom scenen, klockan är 23:22, vi skulle gått på för två minuter sen men DJ-killen kör fortfarande medioker tech house för fulla muggar. Vi ringer vår ljudtekniker. "Kom till mixerbordet, jag vet inte vad som händer." Det kommer fram en arrangör och undrar varför vi inte gått på än! Jo det står en kille och spelar skivor där vi ska spela. Inte hans fel, ingen har sagt åt honom att han ska sluta.
4. Efter en kvart är han klar och vi slänger på Pelle Hellströms klassiker Nordpolen som intro för att vi ska ha en aning om när vi kan kliva på. Den klingar ut och vi kliver på. Det är mycket folk där men de har inte anförskaffat ett kravallstaket. Och tro mig gott folk, det är en väsentlig del. Men nu står det folk och rycker i borden och lägger hattar på syntharna med mera. Inget illa mot dessa personer; var fan ska de ta vägen då när fyra hundra personer trycker på i ryggen?
5. De utlovade ölen utebliver och efter att ha påmint från scen fortsätter de utebli. Men spelningen går bra. Den går jättebra. Vi har gjort det här tusen gånger och vi kan det här. Och det är skitroligt.
6. Spelningen slutar och vi går tillbaka till logen. När vi kommer upp håller logevärdinnan på att plocka bort all alkohol från logen eftersom Hoffmeister ska ha den på scen (???) när de DJ-ar. "Men här har ni fyra öl." Jo man tackar.
7. Vi sitter och dricker våra fyra öl och klockan blir två, 02:00. Det kommer upp en vakt och säger att de stänger och vi måste gå. Vår ljudtekniker har lyckats fixa fram en kartong öl för fem minuter sedan av logevärdinnan och vi tänker oss stilla att vi får väl plocka med oss dessa till hotellet och kolla på Discovery. Men nej du! Det får vi då rakt inte. De stannar där de är annars får hon en massa skit. Jag reser mig bittert upp och stoppar två öl i varsin bakficka och undrar vad hon ska göra om jag helt sonika knallar ut med dessa två i bagaget. Det funkar inte så, du får inte göra det. De stannar där de är. Jahaja, säger jag, då går jag till toaletten och häller ut dessa. Hon ser dum i huvudet ut och jag går ut ur huset och smugglar ner ölen i sladdväskan. Alkisvarning eller samhällsrebel? Du bestämmer.
Summan av kardemumman är väl att om man behandlar alla väl så får man ett bra intryck. Det fick vi inte idag. Även om vi (eller, ja, jag kan väl bara prata för mig själv; tänker inte dra in mina bandkamrater i skit för detta) tycker att Hoffmaestro låter som The Baseballs, så vore lite jävla respekt på sin plats. Usch vad jag låter bitter. Men va fan. Jag är bitter. Bitter zom fän. Living la vida bitter. Nuff said. Peace out.
fredag, april 22, 2011
Påska
Sådär ja. Då var det klart. Vad var klart undrar ni? Jo, fyra spår är klara till en liten EP som City kommer släppa i maj. När man har gjort en låt helt klar, och sitter där i sin studio och tänker oj vad bra det lät till sist, så behöver man bara spara ner låten och gå till något annat ljudsystem för att förstå att mina monitorer inte riktigt återger ljudbilden så som man kunde önskat. Så vad gör man? Jo, man skaffar sig ett par riktigt jävla bra monitorer och ljudisolerar rummet med hjälp av nån som kan sånt och inte bara spikar upp äggkartonger lite här och där.
Eller så sparar man ner varje separat kanal och ger hela skiten till nån som kan mixa och så åker man själv hem till sina föräldrar och äter påskmat hela helgen. Yes I do.
Hur jag ska lyckas få in det femte spåret innan helgen är över är dock ett mysterium eftersom studion ligger i Stockholm och påskmaten står på olika bord i Norrköping.
Löser sig vettu. Jo visst.
Eller så sparar man ner varje separat kanal och ger hela skiten till nån som kan mixa och så åker man själv hem till sina föräldrar och äter påskmat hela helgen. Yes I do.
Hur jag ska lyckas få in det femte spåret innan helgen är över är dock ett mysterium eftersom studion ligger i Stockholm och påskmaten står på olika bord i Norrköping.
Löser sig vettu. Jo visst.
onsdag, april 20, 2011
Cykeldag.
Det är inte slitsamt på kroppen att stå lutad över en synt på en scen och spela. Det som som sliter på kroppen är att dricka öl och åka bil. Man får en lätt framåtlutad hållning med fett på kroppen. För att motverka detta har jag börjat gå på Friskis & Svettis. Inte passdelen utan gymdelen. Det är bra. Där kan man cykla, springa, ro, och göra hundra olika maskiner för muskler här och var.
Idag cyklade jag tjugo minuter, tränade allt annat i en timme, och cyklade därefter i tjugo minuter till. Väl hemma mötte jag Beebop och Joni på tomten mekandes med cyklar. Jag mekade lite med en cykel jag med, dvs jag petade fast en pet-flaska under sadeln för den var helt sne. Sen bar det av! Vi cyklade till Aspudden och smakade på våren. Innan gröndalsbron exploderade mitt däck när jag skulle cykla förbi en pitbull (eller nåt annat kampdjur). Pang ekade det över hela Gröndal och jag fick leda cykeln en bit, sen kom jag på att man kunde cykla i alla fall, om än vingligt. Så så fick det bli.
Väl hemma letade jag pant för att kunna köpa mat. Den ska jag äta nu. Rockstarving to death.
Idag cyklade jag tjugo minuter, tränade allt annat i en timme, och cyklade därefter i tjugo minuter till. Väl hemma mötte jag Beebop och Joni på tomten mekandes med cyklar. Jag mekade lite med en cykel jag med, dvs jag petade fast en pet-flaska under sadeln för den var helt sne. Sen bar det av! Vi cyklade till Aspudden och smakade på våren. Innan gröndalsbron exploderade mitt däck när jag skulle cykla förbi en pitbull (eller nåt annat kampdjur). Pang ekade det över hela Gröndal och jag fick leda cykeln en bit, sen kom jag på att man kunde cykla i alla fall, om än vingligt. Så så fick det bli.
Väl hemma letade jag pant för att kunna köpa mat. Den ska jag äta nu. Rockstarving to death.
tisdag, april 19, 2011
Sunny hosptial day.
Idag skiner solen. Jag sitter i ett soligt kök på Hornsgatan och förbannar att jag inte kan se skärmen på datorn. Men sådär ja, nu har jag flyttat på mig. Ibland är de enklaste lösningarna de bästa. En enkel lösning på ett problem är att skära bort det. Som en leverfläck på min rygg till exempel. Värsta häxprylen. Ser rätt creepy ut. Så i alla fall, jag går till docktorn och får en remiss att få åka och skära bort den (något jag funderat på att göra själv men nej det är nog lika bra att jag inte gjort det) på Ersta sjukhus.
Idag har det gått en och en halv månad sedan den remissen skulle dimpit ner hemma i brevlådan, men icke. Så jag ringer först till Carema (så heter vårdcentralen jag går till) och förklarar vad som hänt, eller snarare inte hänt. Caremapersonen förklarar att jag får ringa till Ersta sjukhus och fråga hur det ligger till med remissen. Så det gör jag. Erstapersonen förklarar att jag då rakt inte är den förste detta hänt inte, och att det ofta är så här när Carema skickar remisser till dem (smått irriterad jojo). Jag tackar för samtalet och ringer tillbaka till Carema och får efter tjugo minuter åter tala med damen där. Hon blir upprörd och säger att det alltid är en massa snack från Ersta om deras borttappade remisser. Men hursomhelst ska hon i alla fall tala med min doktor och faxa en ny remiss till Ersta.
Ja det var ju inte så kul det här hörni.
Hejdå.
Idag har det gått en och en halv månad sedan den remissen skulle dimpit ner hemma i brevlådan, men icke. Så jag ringer först till Carema (så heter vårdcentralen jag går till) och förklarar vad som hänt, eller snarare inte hänt. Caremapersonen förklarar att jag får ringa till Ersta sjukhus och fråga hur det ligger till med remissen. Så det gör jag. Erstapersonen förklarar att jag då rakt inte är den förste detta hänt inte, och att det ofta är så här när Carema skickar remisser till dem (smått irriterad jojo). Jag tackar för samtalet och ringer tillbaka till Carema och får efter tjugo minuter åter tala med damen där. Hon blir upprörd och säger att det alltid är en massa snack från Ersta om deras borttappade remisser. Men hursomhelst ska hon i alla fall tala med min doktor och faxa en ny remiss till Ersta.
Ja det var ju inte så kul det här hörni.
Hejdå.
lördag, februari 19, 2011
Det är lördag, det är lördag.
Det är lördag. Jag lovade ju att skriva mer i den här bloggen. Har ju förstått att folk läser bloggar. Men också att folk tröttnar när det inte skrivs något. Så skriva bör man annars dör man. För alla er som glodde på Asterix när ni var små (och nu förväntar jag mig inte alla som läser den här bloggen är små och födda på 90-talet. Vafan, själv är jag ju förr 1982, vilket för inte så länge sedan ansågs vara ungt, men nu anses vara gammalt som fan. Men om nu 30 är det nya 20 så är jag ju bara 18 år gammal.)
Minns inte vad det var jag skulle skriva. Så skulle aldrig Skoolman och Fredrik Strange skriva. Haha, varför har jag snöat in så mycket på att snacka om dessa två? Vill jag vara lika blogg som dom? Mja. Nej jag tror inte det. Jag vill inte bli känd. Jag vill göra saker som blir kända, men inte bli känd själv. Min älskade Frej i det här bandet, han är ju både känd för sin vackra musik och känd i sig själv. Men jag vill inte vara så. Tro nu inte att jag ser ner på det där på nåt sätt, jag skulle, som maffiabröder säger, ta en kula för vem som helst i bandet... shit... skulle man verkligen det? Ta en kula? Skulle du ta en kula för nån du känner? För min syster? Absolut. Nån i bandet? Ja, absolut där också. Ja, det svarar väl på frågan antar jag. Men så kommer det ju aldrig bli. Och om nån i bandet hamnar i en situation där dom måste ta en kula, är jag då värd att ta skiten för det? Nej. Då får de dö. Pang bara!
Mm. Det är lördag. Joni DJ'ar på Ace ikväll. Jag sitter och dricker upp Hannes vin framför mina monitorer. Luggen (om jag nu hade haft en lugg) virvlar i vinden från basutblåset från monitorerna. Borde inte ha dessa så nära huvudet, men å andra sidan har jag folk som mixar musiken jag gör så det passar radio. Jasså undrar ni? Vilken musik? Vilken musik hör ni på radio som jag gjort? Jag är inte Adrian.
Minns inte vad det var jag skulle skriva. Så skulle aldrig Skoolman och Fredrik Strange skriva. Haha, varför har jag snöat in så mycket på att snacka om dessa två? Vill jag vara lika blogg som dom? Mja. Nej jag tror inte det. Jag vill inte bli känd. Jag vill göra saker som blir kända, men inte bli känd själv. Min älskade Frej i det här bandet, han är ju både känd för sin vackra musik och känd i sig själv. Men jag vill inte vara så. Tro nu inte att jag ser ner på det där på nåt sätt, jag skulle, som maffiabröder säger, ta en kula för vem som helst i bandet... shit... skulle man verkligen det? Ta en kula? Skulle du ta en kula för nån du känner? För min syster? Absolut. Nån i bandet? Ja, absolut där också. Ja, det svarar väl på frågan antar jag. Men så kommer det ju aldrig bli. Och om nån i bandet hamnar i en situation där dom måste ta en kula, är jag då värd att ta skiten för det? Nej. Då får de dö. Pang bara!
Mm. Det är lördag. Joni DJ'ar på Ace ikväll. Jag sitter och dricker upp Hannes vin framför mina monitorer. Luggen (om jag nu hade haft en lugg) virvlar i vinden från basutblåset från monitorerna. Borde inte ha dessa så nära huvudet, men å andra sidan har jag folk som mixar musiken jag gör så det passar radio. Jasså undrar ni? Vilken musik? Vilken musik hör ni på radio som jag gjort? Jag är inte Adrian.
tisdag, februari 15, 2011
Two money.
Om jag la ner lika mycket tid på att skriva i den här bloggen som jag lägger ner tid på att läsa andras bloggar skulle det vara mycket mer att läsa här. Hyllmeter, tokiga volymer, ojoj.
Men så är det ju inte. Det skrivs ju knappt ett skit här. Men som jag nyss skrev, det finns ju andra bloggar. De kan man läsa i väntan på nästa OS eller nästa uppdatering här. Vilket är ungefär samma sak som att vänta på nästa OS.
Men nog om det. Peter Strage och Joel Schulman klagar inte på det här sättet. Så det ska inte jag heller göra i egenskap av nedplitare av intressant läsning. Så.
Vi lever som råttor. Vi har inga pengar för att istället för att spela den här hösten och vintern har vi gjort klart vår nya skiva. Det är lite som... nej, det är rätt mycket som när ekorrar och små djur samlar mat hela hösten eller vad de nu gör, för att ha nåt gott att snaska på framför skogen på vintern. Så är det att vara musiker om man inte tänkt på spela på ett tag. Man måste spara så man har. Och nu har vi inte. Nu är vi fattiga. Tänkte på Robin Hood häromdagen när den där elake sheriffen tar den lille djurpojkens peng på hanses födelsedag. Jag tänkte att det var fel, så klart, men hade jag fått vara mig själv hade jag tagit den lille djurpojkens peng jag med. Men inte gett den till prins John. Plus att jag hade gett tillbaka den när jag hade spelat in nya pengar. Då hade den lille djurpojken fått två kronor tillbaka. Två kronor är ju fortfarande skitlite pengar. Det finns knappt nåt man kan köpa för två kronor.
Men så är det ju inte. Det skrivs ju knappt ett skit här. Men som jag nyss skrev, det finns ju andra bloggar. De kan man läsa i väntan på nästa OS eller nästa uppdatering här. Vilket är ungefär samma sak som att vänta på nästa OS.
Men nog om det. Peter Strage och Joel Schulman klagar inte på det här sättet. Så det ska inte jag heller göra i egenskap av nedplitare av intressant läsning. Så.
Vi lever som råttor. Vi har inga pengar för att istället för att spela den här hösten och vintern har vi gjort klart vår nya skiva. Det är lite som... nej, det är rätt mycket som när ekorrar och små djur samlar mat hela hösten eller vad de nu gör, för att ha nåt gott att snaska på framför skogen på vintern. Så är det att vara musiker om man inte tänkt på spela på ett tag. Man måste spara så man har. Och nu har vi inte. Nu är vi fattiga. Tänkte på Robin Hood häromdagen när den där elake sheriffen tar den lille djurpojkens peng på hanses födelsedag. Jag tänkte att det var fel, så klart, men hade jag fått vara mig själv hade jag tagit den lille djurpojkens peng jag med. Men inte gett den till prins John. Plus att jag hade gett tillbaka den när jag hade spelat in nya pengar. Då hade den lille djurpojken fått två kronor tillbaka. Två kronor är ju fortfarande skitlite pengar. Det finns knappt nåt man kan köpa för två kronor.
onsdag, december 15, 2010
Juletid.
Snart är det jul och vi fick just de sista färdigmastrade låtarna till nya skivan. Den har än så länge inget namn, men vi funderar. Alla låtar har inte ens färdiga namn. Det blir nog inte riktigt samma buskisanda på namnen som till de senaste skivorna. Men bra ändå.
Nyss satt vi i köket och drack glögg och försökte komma på vad klädmärket till jackan som Frej kommer skippa ut via Musikhjälpen den 16 december ska heta. Den kan man buda på, den är snygg. Man kommer också kunna få tag i en låt från skivan på ett USB-minne som ser ut som guldtacka. Show Me Your Pizza heter den. Men det kommer komma en blogguppdatering om allt snyggt och tufft skit man kan få tag i.
Tills dess kan man titta på Björns (mitt) andra band City's nya låt. Eller låten kan man inte titta på, men man kan kolla på videon. Himla trevligt.
(Redigerar inlägget...)
ÄH! Det blev ju helt fel det där. Klicka på videon så kommer ni till youtube istället. Det är nåt fel på proportionerna, eller den klipps ju helt fel. Pff.
Nyss satt vi i köket och drack glögg och försökte komma på vad klädmärket till jackan som Frej kommer skippa ut via Musikhjälpen den 16 december ska heta. Den kan man buda på, den är snygg. Man kommer också kunna få tag i en låt från skivan på ett USB-minne som ser ut som guldtacka. Show Me Your Pizza heter den. Men det kommer komma en blogguppdatering om allt snyggt och tufft skit man kan få tag i.
Tills dess kan man titta på Björns (mitt) andra band City's nya låt. Eller låten kan man inte titta på, men man kan kolla på videon. Himla trevligt.
(Redigerar inlägget...)
ÄH! Det blev ju helt fel det där. Klicka på videon så kommer ni till youtube istället. Det är nåt fel på proportionerna, eller den klipps ju helt fel. Pff.
onsdag, oktober 13, 2010
Älgjakt.
Idag skulle vi ha börjat mixa vår nya skiva. Eller vi och vi, inte allihop för jag har varit i Dalarna över helgen och plockat svamp. Det var älgjakt och man kunde knappt gå in i skogen för all älg de sköt. Första dagen sköt de fem stycken. Dessa hängdes upp i ladan bredvid huset jag var i, och sen saltade de skinn på ängen utanför. SJälv satt jag inne och åt potatis som jag å min tjej satte i början av sommaren. Och åt sill. Jag köpte med mig en hink matjesill hem.
Andra dagen sköt de tre älgar. Så jag gick ut strax innan det blev mörkt och hittade sex kantareller.
När jag kom hem idag hade det blivit borsjtjmiddag isället mixning så nu väntar vi lite med det. Och under tiden vi väntar åker vi till Island och spelar på torsdag. I två dagar spelar vi och sen åker vi till Frankrike och spelar. Och sen åker vil till Norge och spelar efter det. Och är det inte Dreamhack typ efter det?
Hm... jag måste be Uno påminna mig om att jag ska skicka affischen i 300 dpi till tryckeriet... jaja. Det där ordnar sig säkert.
Andra dagen sköt de tre älgar. Så jag gick ut strax innan det blev mörkt och hittade sex kantareller.
När jag kom hem idag hade det blivit borsjtjmiddag isället mixning så nu väntar vi lite med det. Och under tiden vi väntar åker vi till Island och spelar på torsdag. I två dagar spelar vi och sen åker vi till Frankrike och spelar. Och sen åker vil till Norge och spelar efter det. Och är det inte Dreamhack typ efter det?
Hm... jag måste be Uno påminna mig om att jag ska skicka affischen i 300 dpi till tryckeriet... jaja. Det där ordnar sig säkert.
fredag, oktober 08, 2010
Hahaha!
Hittade just det här gamla mailet som min undersökande vän Viktor Banke skrev i hopp om lite kött på sin version av "the Dirt" á la Slagsmålsklubben. Hade helt glömt bort det men i och med att jag så klart satt och googlade Anders F Rönnblom i min mailmapp dök detta mail upp.
Så vad lär vi oss? Vi lär oss inget men ni goa läsare ska lära er att Anders F Rönnblom var den som skapade intelligent svensk pop. På Spotify finns bara skivan "En Popklassiker" vilken bara har några bra låtar, och mycket skit... eh, ja, och det var det som jag skulle maila honom om och klaga på. Att han måste va me på Spotify... viktigt sånt där. I alla fall. Intervju:
Frågor att svara på snarast möjligt tack.
Vad gjorde du i ditt liv under 2000/2001?
Gick på gymnasiet va? I ettan. Och sen ettan igen. För jag hoppade av
naturvetenskapliga på engelska för det var trist. Och så började jag
konst&form istället. Som nu heter Bild&Form.
Sista terminen i första ettan satt jag ganska mycket på café Annars och
drack kaffe, lyssnade på musik, rökte, och läste böcker. Det var nog det.
Jag och min vän Simon hade startat en vinprovarklubb också. Det var nice.
Minns inte så mycket exakt vad jag gjorde under den här tiden... men
antagligen så... spelade jag en massa musik. I några band.
Det var på den tiden det fortfarande var kul med små lokalspelningar. När
det bara kunde gå uppåt hela tiden.
Vart och hur gick du ut?
Jag gick nog inte ut så himla mycket. Inte på ställen. Det har aldrig
funnit några ordentliga ställen att gå ut på i Norrköping. Det var nog
mest fester i replokalen. Och ibland nere på Kulturkammaren. När det kom
band eller råkade bli nyår eller sådär. Sen fanns det ett ställe till. Ett
som hette Bergsbron. Klubben hette Popstopp. Det var kul ibland. FFP och
lite sånt spelade där. Edson. Jag har inte gillat Edson nåt vidare.
Vilka umgicks du med?
Jag umgicks med bandet framför allt. Men också lite folk från min
dåvarande klass. Hängde en himla massa hemma hos en viss Christine som
gick i min klass. Men det var på hederliga grunder.
Några hobbys/sporter?
Min egentligen enda hobby var nog att göra musik. På den tiden spelade jag
en massa gitarr och skrev mycket texter... det har ju slagit om helt nu.
Gör raka motsatsen. Musikmässigt sett...
Nä. Jag har hållt på med fotboll, judo, gymnastik, och orientering.
Orientering var det enda som var kul. Fast det höll bara i sig i fyra år
eller nåt.
Sen var det trist.
Jo, jag ritade ganska mycket också.
Vilken musik lyssnade du på?
Philemond Arthur and the Dung, Hare Krischna Brass Band, Aphex Twin och
Portishead. Och Anders F. Rönnblom. Han har betytt mest för mitt
musikskapande. Big time.
Sen så... lyssnade jag massor på Pugh Rogefeldt, Gösta Linderholm och...
hm... Ola Magnell tror jag. Och Blur.
Det var nog allt...
Var du med i någon/några organisationer?
Jag var med i Fältbiologerna. Och till en början var jag ganska aktiv
där... fast det ebbade ut i att det de facto bara var sjukt soft att ha en
stuga i city där vi kunde röka hasch och ha sex. En gång slog jag sönder
hela övervåningen... vet inte varför jag säger det... men det var så himla
inte mig. Du vet en sån där grej som gör att man inser att man ibland gör
saker man inte trodde man var kapabel till. Otäcka saker.
Bifoga mer än gärna en bild på dig själv!
Hur bodde du?
Jag bodde hemma hos min mor och far. Jag och min syster. Och en hund.
Jag hade mitt rum där. Jag satt i sängen och spelade gitarr och skrev.
Känns jävligt långt borta nu. Det var en fridfull lägenhet och alla
grannar i vårt hus var bästisar. Eller alla kände alla. Kräftskivor och
lite mer än bara morsning i trapphuset. Jag älskade Plankgatan 3 och 5.
Låg du någonting med kvinnor eller män?
Jag har tyvärr aldrig legat med en man, och jag tror inte jag kommer göra
det heller. På den tiden var inte kvinnor kvinnor, de var flickor. Och jag
var pojke. Jag var ganska rutten på den tiden. Samvetslös. Inte mot tjejer
direkt. Men kall liksom.
Jag blev väldigt sårad av min första kärlek och jag skyller mitt senare
agerande i livet på henne. Eller på att hon dumpade mig. Så jag dumpade
jag med.
Och jag var övertygad om att jag kunde få exakt vem jag ville. Vilket inte
är så positivt i längden, eftersom... jag faktiskt fick det. Usch. Jaja.
Det var då. Nu är jag en trogen man med ordentligt förhållande. Och allt.
När började du musicera, och hur?
Jag började spela valthorn på frälsningsarmén på mellanstadiet. Men det
var ju rövtråkigt, så jag sket i allt som hade med musik att göra.
Sen i kanske... sjuan, så började jag spela lite gitarr hos
studiefrämjandet. Fast jag lärde mig blott tre ackord. Sen tröttnade jag
på det.
Fast sen startade jag och min vän Daniel ett idiotprogggband, som hette
the Solbrillers. Och där spelade jag mina tre ackord och Daniel sjöng.
Joni och Beebop hoppade på efter någon vecka eller om det var längre.
Vi blev ett lagom populärt band. Ingen spelade sånt som vi spelade. Eller
vafan... vi var nog så stora vi kunde vara. Vi hade en gedigen skara fans.
Folk som gillade HC gillade det. Fast vi spelade inte HC. Inte alls.
Samtidigt spelade jag i ett band med Hannes, som hette Addo 602, vilket
var ett indieband. Vi blev ganska hypade genom Terry Eriksson, vad jag
minns, och spelade förband till Fosca på Bombens 5-årsfest. Spelade även
på Emmaboda.
Det var tider det...
Det var genom Addo som jag lärde mig spela orgel lite. Sen upptäckte jag
att det var sjukt kul med melodika och synt och orgel och piano. Klaviatur
helt enkelt. Roligare än gitarr. Jag är så jävla kass på gura så därför
gillar jag nog mest piano. Man kompa och spela melodier. Det gillar jag.
Så... jag började musicera för att jag hängav mig åt det. Gjorde det jag
gillade.
Vad fan heter det, synt eller synth?
Om man är svensk och pratar svenska så heter det synt. Om man pratar om en
synt. Om man pratar om den trista malande tyska lädermusiken så heter det
synth.
Varför blev du inte bara högskolestudent istället?
SVAR 1:
Nja... jo. Det har det väl blivit. Eller inte högskola. Men konstskola. I
två år. Det var nice. Och jag har gjort jobb för SVT och en massa
skivomslag och affischer, vilket jag gjort med... utbildningen i ryggen...
eller snarare, den har gjort att jag kunnat känna mig lite... proffsig.
Hehu.
Men varför det inte blev mer skola än så, så är svaret att jag inte har
haft tid. Jag spelar ju i Slagsmålsklubben.
SVAR 2:
Fråga inte mig, jag har inte gjort ett aktivt val i mitt liv. Allt handlar
om det här bandet och då är det kollektivet som bestämmer, inte jag.
Så vad lär vi oss? Vi lär oss inget men ni goa läsare ska lära er att Anders F Rönnblom var den som skapade intelligent svensk pop. På Spotify finns bara skivan "En Popklassiker" vilken bara har några bra låtar, och mycket skit... eh, ja, och det var det som jag skulle maila honom om och klaga på. Att han måste va me på Spotify... viktigt sånt där. I alla fall. Intervju:
Frågor att svara på snarast möjligt tack.
Vad gjorde du i ditt liv under 2000/2001?
Gick på gymnasiet va? I ettan. Och sen ettan igen. För jag hoppade av
naturvetenskapliga på engelska för det var trist. Och så började jag
konst&form istället. Som nu heter Bild&Form.
Sista terminen i första ettan satt jag ganska mycket på café Annars och
drack kaffe, lyssnade på musik, rökte, och läste böcker. Det var nog det.
Jag och min vän Simon hade startat en vinprovarklubb också. Det var nice.
Minns inte så mycket exakt vad jag gjorde under den här tiden... men
antagligen så... spelade jag en massa musik. I några band.
Det var på den tiden det fortfarande var kul med små lokalspelningar. När
det bara kunde gå uppåt hela tiden.
Vart och hur gick du ut?
Jag gick nog inte ut så himla mycket. Inte på ställen. Det har aldrig
funnit några ordentliga ställen att gå ut på i Norrköping. Det var nog
mest fester i replokalen. Och ibland nere på Kulturkammaren. När det kom
band eller råkade bli nyår eller sådär. Sen fanns det ett ställe till. Ett
som hette Bergsbron. Klubben hette Popstopp. Det var kul ibland. FFP och
lite sånt spelade där. Edson. Jag har inte gillat Edson nåt vidare.
Vilka umgicks du med?
Jag umgicks med bandet framför allt. Men också lite folk från min
dåvarande klass. Hängde en himla massa hemma hos en viss Christine som
gick i min klass. Men det var på hederliga grunder.
Några hobbys/sporter?
Min egentligen enda hobby var nog att göra musik. På den tiden spelade jag
en massa gitarr och skrev mycket texter... det har ju slagit om helt nu.
Gör raka motsatsen. Musikmässigt sett...
Nä. Jag har hållt på med fotboll, judo, gymnastik, och orientering.
Orientering var det enda som var kul. Fast det höll bara i sig i fyra år
eller nåt.
Sen var det trist.
Jo, jag ritade ganska mycket också.
Vilken musik lyssnade du på?
Philemond Arthur and the Dung, Hare Krischna Brass Band, Aphex Twin och
Portishead. Och Anders F. Rönnblom. Han har betytt mest för mitt
musikskapande. Big time.
Sen så... lyssnade jag massor på Pugh Rogefeldt, Gösta Linderholm och...
hm... Ola Magnell tror jag. Och Blur.
Det var nog allt...
Var du med i någon/några organisationer?
Jag var med i Fältbiologerna. Och till en början var jag ganska aktiv
där... fast det ebbade ut i att det de facto bara var sjukt soft att ha en
stuga i city där vi kunde röka hasch och ha sex. En gång slog jag sönder
hela övervåningen... vet inte varför jag säger det... men det var så himla
inte mig. Du vet en sån där grej som gör att man inser att man ibland gör
saker man inte trodde man var kapabel till. Otäcka saker.
Bifoga mer än gärna en bild på dig själv!
Hur bodde du?
Jag bodde hemma hos min mor och far. Jag och min syster. Och en hund.
Jag hade mitt rum där. Jag satt i sängen och spelade gitarr och skrev.
Känns jävligt långt borta nu. Det var en fridfull lägenhet och alla
grannar i vårt hus var bästisar. Eller alla kände alla. Kräftskivor och
lite mer än bara morsning i trapphuset. Jag älskade Plankgatan 3 och 5.
Låg du någonting med kvinnor eller män?
Jag har tyvärr aldrig legat med en man, och jag tror inte jag kommer göra
det heller. På den tiden var inte kvinnor kvinnor, de var flickor. Och jag
var pojke. Jag var ganska rutten på den tiden. Samvetslös. Inte mot tjejer
direkt. Men kall liksom.
Jag blev väldigt sårad av min första kärlek och jag skyller mitt senare
agerande i livet på henne. Eller på att hon dumpade mig. Så jag dumpade
jag med.
Och jag var övertygad om att jag kunde få exakt vem jag ville. Vilket inte
är så positivt i längden, eftersom... jag faktiskt fick det. Usch. Jaja.
Det var då. Nu är jag en trogen man med ordentligt förhållande. Och allt.
När började du musicera, och hur?
Jag började spela valthorn på frälsningsarmén på mellanstadiet. Men det
var ju rövtråkigt, så jag sket i allt som hade med musik att göra.
Sen i kanske... sjuan, så började jag spela lite gitarr hos
studiefrämjandet. Fast jag lärde mig blott tre ackord. Sen tröttnade jag
på det.
Fast sen startade jag och min vän Daniel ett idiotprogggband, som hette
the Solbrillers. Och där spelade jag mina tre ackord och Daniel sjöng.
Joni och Beebop hoppade på efter någon vecka eller om det var längre.
Vi blev ett lagom populärt band. Ingen spelade sånt som vi spelade. Eller
vafan... vi var nog så stora vi kunde vara. Vi hade en gedigen skara fans.
Folk som gillade HC gillade det. Fast vi spelade inte HC. Inte alls.
Samtidigt spelade jag i ett band med Hannes, som hette Addo 602, vilket
var ett indieband. Vi blev ganska hypade genom Terry Eriksson, vad jag
minns, och spelade förband till Fosca på Bombens 5-årsfest. Spelade även
på Emmaboda.
Det var tider det...
Det var genom Addo som jag lärde mig spela orgel lite. Sen upptäckte jag
att det var sjukt kul med melodika och synt och orgel och piano. Klaviatur
helt enkelt. Roligare än gitarr. Jag är så jävla kass på gura så därför
gillar jag nog mest piano. Man kompa och spela melodier. Det gillar jag.
Så... jag började musicera för att jag hängav mig åt det. Gjorde det jag
gillade.
Vad fan heter det, synt eller synth?
Om man är svensk och pratar svenska så heter det synt. Om man pratar om en
synt. Om man pratar om den trista malande tyska lädermusiken så heter det
synth.
Varför blev du inte bara högskolestudent istället?
SVAR 1:
Nja... jo. Det har det väl blivit. Eller inte högskola. Men konstskola. I
två år. Det var nice. Och jag har gjort jobb för SVT och en massa
skivomslag och affischer, vilket jag gjort med... utbildningen i ryggen...
eller snarare, den har gjort att jag kunnat känna mig lite... proffsig.
Hehu.
Men varför det inte blev mer skola än så, så är svaret att jag inte har
haft tid. Jag spelar ju i Slagsmålsklubben.
SVAR 2:
Fråga inte mig, jag har inte gjort ett aktivt val i mitt liv. Allt handlar
om det här bandet och då är det kollektivet som bestämmer, inte jag.
torsdag, september 09, 2010
Brutala Vapen
Vår vän i Amsterdam Christian Echenique, också känd som Chrille Brun vars namn nämns mot slutet av rapgruppen Las Palmas musikaliska örhänge "Bidragskungen", han har tillsammans med Rustan Söderling gjort en musikfilm till Brutal Weapons och den, den filmen är fan lös.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)