Är vi stolta? Är vi duktiga? Ansvarsfulla för vår ålder? Kan vi passa tider?
Ja, sanningen är ju att Hannes och Frej och Kim är på väg mot Bergen, så hur kommer det sig isåfall att Joni, Beebop och jag sitter här och inte är på väg till Bergen och tillhörande spelning?
Jo, för att vi är dumma i huvudet. För att vi inte gick upp i tid. Eller snarare, för att vi missade att vakna. Det är visserligen första gången på 170 spelningar, eller nåt, som vi de facto missar att komma... eh, fast, alltså egentligen så är vi en dag i förväg liksom. Så vi har inte missat att spela i Bergen, vi spelar ju imorgon. Men vi missade flyget idag. - Vi bokade precis om resan.
Men ändå. Vi missade flyget idag.
Och det känns som vi missade julafton... eller, jag vet inte. Jag är bara så fruktansvärt besviken på mig själv.
Och Joni suckade just och misstänkte att vi väl kommer få åka bil till Barcelona. För vi är sämst.
1 kommentar:
nej, vad tråkigt. Jag är halvägs än så länge. På norges stolta osloflygplats i oslo. Mitt berlinerflyg var över en timme sent så jag får vacker sitta här i väntan på internet utan att göra någonting tills nästa bergenflyg brer ut sina vingar över min huttrande sparvabarm.
Om nån av er har nån direktlina till hazze eller frej, tveka inte att använda dem och säg åt dem att hålla flygplanstaxin på hold. Jag är på väg om än med viss fördröjning.
Men...det betyder ju att ni kan smaska jordnötter och dricka starkcider true to the roots nkpg hardcore style hela kvällen och halva natten. Det finns värre ondska än så i världen, om livet ger er citroner, koka lemonad och hela den prylen ni vet.
Nu gick det precis förbi en asiatisk kvinna klädd precis som min morsa brukar vara klädd, i jeansjacka och handväska och den där sortens bena i håret som hon också brukar ha.
Har jag berättat att jag köpt en cykel i Berlin? Det har jag iaf och jag älskar att ha en cykel som kan ta mig nästan överallt, jag cyklar till väst och tillbaka nästan varje dag...susar 17e junigatan som om den vore en vanlig led, låter alleerna sluka mitt rara knotiga huvud med sina hästvilda käftar. Jag känner mig levande och begraven på samma gång.
Visste ni förresten att jag köpt en matlåda? Jag kan fota den och skriva ett blogginlägg om den matlådan så ni får se....vänta lite!
Skicka en kommentar