KLM, KLM, KLM.

Jag orkar inte skriva det här inlägget på engelska för... jag orkar inte bara. Tar och translatar det sen om det inte blir helt knasigt. Fast sånt är ju också kul.

Det har ju varit så att en hel del inlägg här genom tiderna varit bittra och sura saker rörande missförstånd och mottaganden och lite allt möjligt. Så, för att hålla traditionen vid liv ska jag nu berätta om min gårdag. Och min dag idag.


DEL 1


Slagsmålsklubben och dess turnéledare Niels åker till Arlanda för att hoppa på ett plan till Holland. Biljetterna är betalda, syntarna packade, humöret är helt okej.
Vi hoppar av vid terminal 5 och går in. Efter 15 sekunder inser vi att vi skulle varit på terminal 2. Det sitter nämligen en liten lapp på svängdörren som förklarar att flygbolaget KLM flyttat dit från och med 29 maj. Det är inte hela världen. Det är tråkigt för det tar 13 minuter att knuffa sitt tunga bagage dit enligt skylten, men det är ändå okej.
Vi checkar in vid de praktiska maskinerna istället för kön, ty detta sparar oss moderna människor en liten bit tid vi kan spendera på frukost eller dylikt.
Tyvärr står det att våra biljetter är stand-bybiljetter. Vilket är mycket konstigt då vår produktionsansvarige person inte har för vana att boka detta åt oss. Har man en tid att passa i ett annat land är det väldigt dumt att chansa på att man ska komma med planet på premissen att några andra inte dyker upp.
Så vi går till kassan och försöker få reda på vad det är som händer. Vi har uppenbarligen inte fått rätt biljetter.
Planet är fullbokat, det finns bara 3 platser kvar säger en trött tjej som skulle gått av sitt pass precis när vi dyker upp. Hon sitter och väntar på att hennes kompis i disken bredvid ska bli klar med sin kines så hon kan få fråga lite saker.
Tiden går.
Vi blir skickade till biljettservicekassan tillsammans med en annan KLM-kvinna som förklarar att systemet säger att vi inte får plats på planet, att det är fullbokat och att vi står på stand-by för tillfället.
- Men vi har ju köpt vanliga biljetter. För 14 tusen kronor, KLM.

- Gå till disk 11 och säg att jag skickade dit er, säger biljettservice. Så det gör vi. Disk 11 undrar varför vi skulle komma dit och ringer biljettservice och pratar lite.

Eftersom vi inte ens fått checka in vårt bagage ännu så verkar disk 11 i alla fall lite bättre då hon säger att vi får bli av med de tunga syntlådorna vi skjutsat runt några varv på vagnar nu. Det är viktigt att de är specialbagage och inte slängs omkring som vanligt hederligt folks väskor, men disk 11 säger att det här är specialbagage och så ramlar lådorna iväg på bandet.

- Skönt tänker vi och får instruktioner att vi ska gå till gate 68 då de misstänker att systemet har fel och att det visst finns platser på planet. Så vi går dit och väntar.

- Passengers travelling to Schiphol Airport Amsterdam flight bla bla bla, if some of you could perhaps grab the flight going 17:30 that would be much appreciated. Ungefär så säger rösten i högtalaren efter att de berättat för oss att 3 av oss kan få åka, men inte alla 5. Vi är nämligen två mindre än vi kunde varit då Hannes är sjuk och Frej är iväg med Maskinen. Så 3 av potentiellt 7, inte så illa. Vi säger i alla fall nej och att alla ska med. Damen suckar och går tillbaka till bänken medan vi försöker komma på vad fan vi ska göra. Strax kommer hon tillbaka och säger att 4 kan få följa med. Vi överväger nu detta alternativ, att skita i Niels som då får åka hem och ha det skönt i hemmets lugna vrå.
Men så plötsligt! - Alla får följa med, säger kvinnan. Vi blir så pass glada som man kan bli efter utebliven frukost och jobbig ovisshet betald med dyra svenska pengar som egentligen skulle gett komfort och sånt.

När vi kliver på planet är lite mindre än hälften av Business Class ledigt och det finns så vitt jag kan 6 lediga platser i resten av planet. Bra jobbat! Joni får i alla fall åka Business Class, så grattis där.

DEL 2


Slagsmålsklubben landar efter en helt ordinär flygning på Schiphol i Holland. Den stora flygplatsen. Där sätter vi oss bredvid bagagebandet och väntar på våra väskor. Vi väntar och väntar. Vi kollar andra band och Odd Luggage och alla ställen de skulle kunna dyka upp på. Efter en halvtimme, då tre väskor som absolut inte är våra är de sista att snurra runt på bandet från vår flight, inser vi att vårt bagage är kvar i Stockholm. Fucking jävla KLM. Efter Arlanda är man inte jättetaggad på mer skit just nu. Men vad göra?

Niels får gå bort till disken där man anmäler bagaget försvunnet, förklara vad som hänt på Arlanda - för att understryka att KLM redan fuckat upp den här dagen en aning - och att det säkert har med att göra att vårt bagage är i Sverige nu och vi i Holland.
Damen säger att hon ska ta reda på var bagaget är och att det kan komma med planet som kommer 19:15.

Vi överväger nu starkt att ta första bästa plan hem eftersom vi antagligen inte kommer kunna genomföra spelningen som det ser ut nu. Även om väskorna de facto trillar in med flight 19:15.

Damen skickar iväg oss till biljettservice, så vi går dit och tar en lapp. Biljettservice undrar varför vi kommit dit, om vi vill åka med planet i kväll till Stockholm? - Nej vi skulle gå hit sa de tappat-bort-bagagetkvinnan. Ja här kan vi inte göra något åt det, bara boka om biljetter säger kvinnan. Vi frågar henne om vi kommer få pengar för utebliven inkomst om vi inte lyckas genomföra spelningen på festivalen, då det ju verkligen är KLM's fel. Det vet hon ingenting om. Sanningen är att ingen på hela flygplatsen kan svara på den frågan, det kan man bara få reda på genom att gå in på deras hemsida och fylla i ett formulär som sedan ska utvärderas.
- Vill ni åka hem med flyget i kväll?

Det vill vi alltså inte än eftersom vi då antagligen skulle bli av med pengar, och på något sätt skulle KLM vinna även om resorna säkert skulle betalas tillbaka. Vi har ett jobb att sköta, ett kontrakt som ska genomföras, för att se det byråkratiskt och tråkigt. Men så är det på sätt och vis.

Vi får gå tillbaka till ruta ett och ankomsthallen nu, genom en passage där vi måste visa upp pass och boardingkort och sen vänta ett tag eftersom vi ska tillbaka bakom tullarna. Damen där säger efter att vi fått vänta ett tag att hon kan anmäla det här och att det verkar som att bagaget är i Stockholm. Eftersom det inte är här.
Vi får några vouchers att gå och äta mat för, ringa ett 5 minuters samtal till nära och kära, samt 50 euro avdrag på nästa resa med KLM. Pasta med getost och sen tillbaka genom passagen och visa exakt samma saker för exakt samma person sen vänta lite och sen prata med damen igen.
- De kanske kommer med planet 19:15, vänta och se. Så det gör vi.

Under tiden har vi ringt runt till kompisar i Amsterdam och försökt ragga tag på ett gäng syntar vi skulle kunna använda om våra mot förmodan inte skulle dyka upp. Det ser brunt ut på den punkten till en början, men sen ljusnar det då festivalen själva fått tag i nån kille som kan tänka sig att låna ut en smärre arsenal med riktigt bra saker. Vi har med oss en dator, en liten synt och vårt mixerbord. Det mesta hade Joni i sitt handbagage så det är inte borta. Som tur är. Som mindre tur är är ju inte sladdväskan med. Och med den, förutom uppenbarligen en massa sladdar, diverse effektpedaler och annan kuriosa.

Det börjar hur som helst se ut som vi ska kunna spela fastän vi knappt har något med oss. Och klockan går. Den blir 19:15, det går en 45 minuter och till slut snurrar några andra väskor runt på bandet, varav ingen är vår. Så väskorna är fortfarande kvar i Sverige. Det var ingen som förstod att de skulle med nästa plan. Dagen efter får vi reda på varför (så fortsätt läsa!).

DEL 3


Vi säger till att taxin som var bokad åt oss kan komma nu, vi kan dra. Efter 40 minuter kommer taxin som åkt från Utrecht till flygplatsen. Smart lösning där. Vi åker iväg. Det är fint väder. Det kommer nog bli bra i alla fall.
Det är mindre än en timme kvar till spelning när vi kommer fram, och de har lyckats få fram mer syntar än vi hoppats på: en Korg MS20, en Yamaha DX7:a, en Yamaha CS40m, en Moog Voyager och fler därtill.

Då börjar det regna. Inte lite, utan mycket. Det vräker ner och det börjar rinna in vatten på olika ställen på scenen. Där det till för en stund sedan hade börjat hopa sig folk är det nu sorgligt tomt och öltälten runt omkring är desto mer packade.
Men regnet slutar lagom till vi börjar, och efter några minuter är det rätt bra väder.
Soundmässigt var det en intressant spelning då inga ljud lät som dom brukar göra, men bra. Och det var jätteroligt att spela på syntar vi aldrig spelat förr. Och på stativ dessutom. Det har vi typ aldrig gjort.

Efter spelningen väntar vi på att få pizza i lite mer än en timme, och sen väntar vi på en taxi till hotellet i lite mer än en timme. Under tiden får vi in fruktkakor med mozzarella på. På mozzarellan är det balsamicovinäger, och på den här lilla kreationen ligger det rostade likmaskar. Det såg pissäckligt ut, men smakade inte så mycket alls. Så nu har man provat det i alla fall. Rätt många maskar dessutom.

Klockan 2:00, typ, somnar jag bredvid Beebop efter att ha kollat på något avsnitt Archer, och 3 timmar senare ringer söndagsklockan till bön. Upp! Ut! Och iväg!

Inte mycket till bagage att checka in på flygplatsen uppenbarligen. Man är bara trött som ett djur och dreglar sig igenom securityn.

- This bag?
- That's mine.
- Can you open it?
- Eh... yes it's a bag.
- Can I look in it.
- Yes.

Jag suckar lite och tänker att snart får jag gå härifrån. Jag har inget i väskan som är dumt, olagligt eller så.

- This?
- Yes, what about it.
- It's not allowed.
- What?
- It is not allowed.
- It's a lock. For a bicycle.
- Yes, not allowed.
- It was allowed yesterday.
- You can go back and check it in.
- It's a lock, why is it not allowed?

Tjejen, som är yngre än mig och säkert varit en ytterst populär tjej en gång i tiden, men som nu bara är en jävla fitta på en flygplats, gör en huggande rörelse i luften med låset.

- Eh... OK. You can be nice or you can not be nice now.
- What do you mean?
- You could just put that lock back in the bag and let me go and nothing at all will happen.
- It is not allowed.
- OK. But then what about yesterday, was it allowed then.
- What?
- Yesterday, when I got fucked by KLM, was it allowed then?
- Would you like to go back and check it in.

Med tanke på att mitt andra incheckade bagage var på Arlanda valde jag att inte checka in mitt handbagage. Jag blev bara sur, ville gråta och sparkade lite senare på en sak som varken rörde sig eller gjorde minsta ljud. Sen skrev jag på Facebook att hon var en jävla hora, vilket hon så klart inte var, men hon var en ytterst osympatisk, onödigt regelrätt person som hur enkelt som helst skulle kunnat vara snäll istället för... jag vill använda frasen "en jävla fitta". Men vi nöjer oss med innebörden av vad det kan betyda, och inte mer än så.

Så. På planet och hem till Sverige.


DEL 4


Slagsmålsklubben landar på Arlanda International Airport Terminal 2. De ska nu gå och hämta bagaget som förhoppningsvis står och väntar på dem.
Men det gör det inte så klart.
- Fan, jag skickade precis iväg dom väskorna! utbrister killen. Han är den första under resans gång som verkar bry sig att något gått snett, och han försvinner iväg mot en dörr medan han över axeln förklarar att de strax lastas ombord på planet till Amsterdam. Yey.

Efter en stund kommer han tillbaka och pekar på en hiss som står och öppnar och stänger dörrarna.

- Det där är nog en av anledningarna till att erat bagage inte kom med planet igår. Ingenting på den här terminalen funkar som det ska och de borde inte ha öppnat den ännu. Till saken hör alltså att det är saker överallt på terminalen som är under konstruktion.

Hursomhelst får vi veta att damen i Amsterdam aldrig gjorde någon anmälan av våra väskor och lådor och därför var de nu på väg ner dit. Men killen hann stoppa det och de befinner sig nu på terminal 5. Så vi börjar knalla. Efter några minuter kommer en tjej på en liten kickbike och säger att väskorna visst är på terminal 2. Så vi går tillbaka. Hon släpper in oss genom en dörr, tillbaka till hallen där vi nyss var, och där snurrar de runt på ett band.

Ja, inte sladdväskan då. Den är inte där. Men de andra 4 väskorna är där. Killen lovar att skicka sladdväskan till vårt hus. Han säger att han vet vilken vi menar och han såg den förut.

Och sen får vi äntligen ta och åka hem. Klockan är strax efter 9, det är söndagsmorgon. Fuck you KLM.