Two money.

Om jag la ner lika mycket tid på att skriva i den här bloggen som jag lägger ner tid på att läsa andras bloggar skulle det vara mycket mer att läsa här. Hyllmeter, tokiga volymer, ojoj.
Men så är det ju inte. Det skrivs ju knappt ett skit här. Men som jag nyss skrev, det finns ju andra bloggar. De kan man läsa i väntan på nästa OS eller nästa uppdatering här. Vilket är ungefär samma sak som att vänta på nästa OS.

Men nog om det. Peter Strage och Joel Schulman klagar inte på det här sättet. Så det ska inte jag heller göra i egenskap av nedplitare av intressant läsning. Så.

Vi lever som råttor. Vi har inga pengar för att istället för att spela den här hösten och vintern har vi gjort klart vår nya skiva. Det är lite som... nej, det är rätt mycket som när ekorrar och små djur samlar mat hela hösten eller vad de nu gör, för att ha nåt gott att snaska på framför skogen på vintern. Så är det att vara musiker om man inte tänkt på spela på ett tag. Man måste spara så man har. Och nu har vi inte. Nu är vi fattiga. Tänkte på Robin Hood häromdagen när den där elake sheriffen tar den lille djurpojkens peng på hanses födelsedag. Jag tänkte att det var fel, så klart, men hade jag fått vara mig själv hade jag tagit den lille djurpojkens peng jag med. Men inte gett den till prins John. Plus att jag hade gett tillbaka den när jag hade spelat in nya pengar. Då hade den lille djurpojken fått två kronor tillbaka. Två kronor är ju fortfarande skitlite pengar. Det finns knappt nåt man kan köpa för två kronor.